Del 6: Självförtroende och självkänsla, vad är vad?

Del 6: Självförtroende och självkänsla, vad är vad?

 

Dessa båda ord används ofta synonymt, vilket är olyckligt. Trots att det under senare år skrivits mycket om vikten av att ge sina barn och tonåringar en sund självkänsla och ett gott självförtroende så är det fortfarande många som är osäkra på skillnaden mellan dessa båda och vad de egentligen betyder. 

Och viktigast, den stora stora frågan, hur gör man för att ge sina barn och tonåringar en sund självkänsla och ett gott självförtroende?

 

Skillnaden mellan dessa båda är enorm. Visst, båda är viktiga, men en sund självkänsla är utan tvekan en av de viktigaste grundförutsättningarna du kan ha med dig för att öka dina möjligheter till ett bra liv.

 

Det förbryllande mig när jag var ung vuxen, att jag å ena sidan hade en sådan stark tro på min förmåga att anta utmaningar (dvs. ett så gott självförtroende) och å andra sidan så svårt att förstå att andra människor skulle vilja vara ihop med mig eller vara mina bästa kompisar (dvs. en så svag självkänsla). Hur hängde det ihop? Hur kunde det ha blivit så?

Samtidigt som jag reste runt i världen helt på egen hand så hade jag svårt att lita på att de som stod mig nära verkligen skulle fortsätta älska mig när de fick uppleva även mina dåliga sidor. Jag hade inte fått lära mig att jag duger precis som jag är. Jag visste att jag var till värde för andra, men trodde bara det gällde när jag var rolig, påhittig, glad och snygg att se på. 

Jag hade fått beröm för mina prestationer och ansträngningar, vilket var bra för mitt självförtroende, men kärleken i min ursprungsfamilj var villkorad, vilket lämnade ett hål i min självkänsla.

Att kärleken är villkorad kan t.ex. yttra sig i att man under en tid blir utestängd från gemenskapen (d.v.s. kärleken) när man gjort något fel. Ett barn lär sig då väldigt fort att det är bäst att dölja sina misstag, fel och brister eftersom man uppenbarligen inte är värd att älskas med dessa.

 

Och här, precis här har vi kärnan i detta med självkänsla! Om du fått uppleva att du är värd att älska villkorslöst, även med dina fel och brister, och även då du gjort dumma saker, då har du förmodligen en sund självkänsla idag.

 

Vi tar det från början, även om de flesta av er redan vet hur det hela hänger ihop. Självförtroende är den tro du har på att du ska klara av saker i livet som t.ex. skola, jobb, sport, resor och många andra utmaningar du ställs inför i livet. Självförtroende kan du boosta, dvs. öka genom att berömma, OM ditt beröm är ärligt menat och har substans. Barn och tonåringar genomskådar oss direkt om vi berömmer när de inte förtjänar det och då har berömmet motsatt effekt. Många tror att beröm även ökar självkänslan, men det stämmer inte, vilket jag återkommer till senare.

Ett gott självförtroende är alltid bra att ha, (men inte livsnödvändigt), eftersom det bidrar till att vi vågar anta fler utmaningar och därmed får uppleva mer och får fler livserfarenheter.

Ett gott självförtroende får det barn vars föräldrar låter hen prova på lagom stora utmaningar, där misslyckanden sker, men där svårigheterna så småningom är möjliga att övervinna med träning och övning. Föräldrarnas stöd och hjälp är viktiga och förväntningarna på barnet ska vara realistiska. Det är av yttersta vikt att du vågar låta ditt barn misslyckas ibland, låt hen kämpa lite, hjälp bara när det verkligen behövs för att barnet eller tonåringen ska lyckas till slut. Ha tilltro till ditt barns eller tonårings förmåga! Är du tveksam så fråga om hen behöver

hjälp.

Beröm ansträngningen, inte bara resultatet. Hjälp ditt barn eller tonåring att förstå att det är ansträngning som möjliggör framgång! Undvik att prata om talang och medfödda förmågor. Dessa är statiska och leder till att ditt barn eller tonåring lär sig att det inte är någon idé att

träna och anstränga sig om man inte redan har en medfödd talang för det man håller på med.

 

Självkänsla däremot, det är den känsla du har för dig själv. Vad du tycker om dig själv helt enkelt. Anser du att du är en älskansvärd person precis som du är? Duger du, även med dina fel och brister? Självkänslan går inte att boosta, alltså öka med beröm. Självkänslan grundläggs under de första levnadsåren, genom det samspel som det lilla barnet har med sina vårdnadshavare, och utvecklas sedan under åren genom det bemötandet barnet får av de personer som står det närmast. Barnet speglar sig i de reaktioner som det får och bildar utifrån dessa sin uppfattning om det egna jaget.

”Svarar andra mig med leenden och mjuka ord, blir mina behov uppmärksammade och tillfredsställda? Eller får jag höra att jag är jobbig som skriker för att jag är hungrig, vill ha glass eller är trött? Blir mina känslor, både de positiva och de som andra har svårt för, accepterade som normala? Får jag hjälp med att sätta ord på mina känslor, så att jag kan lära mig att förstå mig själv och därmed andra”?

 

Vi är nog många som önskar att våra behov hade tagits på större allvar när vi var små.

 

Gudskelov är det aldrig försent att arbeta med att förbättra sin egen eller sina barns och tonåringars självkänsla, men det tar tid och kräver mycket tålamod. Enligt min åsikt så finns det inga metoder eller smarta sätt att jobba med sin och andras självkänsla, utan det handlar egentligen bara om en enda djupt mänsklig önskan vi alla har, att bli accepterade och omtyckta precis som vi är.

 

Vi som är tonårsföräldrar och vill hjälpa våra tonåringar att utveckla en sund självkänsla, vi måste konsekvent och outtröttligt påminna våra tonåringar om att vi älskar dem precis som de är, även när de utmanar oss, är kaxiga, gör tvärt emot vad vi önskar, när de misslyckas, när vi

bråkar osv. Vi kan bli arga, ledsna, oroliga och galna, men våra tonåringar ska aldrig behöva tvivla på att vi orkar stå kvar, orkar uthärda och att vi älskar dem av hela vårt hjärta!

 

För det är vad det hela handlar om, att de ska känna i sina hjärtan att de är värdefulla för oss precis som de är, med sina svårigheter och tillkortakommanden. Att vi inte har några ouppnåeliga förväntningar på hur de ska vara och att vi aldrig, aldrig är besvikna på dem.

 

Att vara tonåring idag är ju inte precis som att vara tonåring på 70 - 80-talet! Att vara tonårsförälder idag påminner inte heller mycket om det våra föräldrar upplevde när vi var tonåringar. Grunden är dock det samma, älska barnen och tonåringarna förutsättningslöst,

kravlöst och villkorslöst!

Men oj, vilka utmaningar våra tonåringar tvingas anta, som vi kanske inte förstår så mycket av. Hur motverkar vi samhällets krav på perfektion, hur hjälper vi våra ungdomar att klara av sociala medier och ombytliga kompisrelationer? Hur hjälper vi dem att hantera övertolkningar och högkänslighet utan att gå under? Hur hjälper vi dem att hantera stress och prestationsångest?

 

Jag har inga patentlösningar som ni förstår! Bara att vi vågar prata mycket med våra tonåringar! Var smarta! Prata om allt som ingår i ungdomslivet, som om det gällde någon annan först, berätta om andras erfarenheter och vad du hört på radion och läst på FB. Var intresserad av vad din tonåring tycker och tror.

Börja prata när ni är ensamma i bilen för då krävs ingen aktiv respons från tonåringen. I bilen kan du bara ”prata på” utan ögonkontakt, vilket verkar vara viktigt för att tonåringen så småningom ska vilja/våga börja prata själv. Kanske får du inga svar i början, men det gör inget. Om du inte moraliserar och pratar om rätt och fel så kommer din tonåring att bli intresserad till slut.

Börja i tid, mycket tidigare än du tror. 

Så länge din tonåring ännu inte börjat intressera sig för sex, alkohol, rökning, utseendefixeringen, ätstörningar mm så är det mycket enklare att prata om dessa frågor hypotetiskt! När den dagen sen kommer då du misstänker att det finns risk för att din tonåring kommer att eller redan har provat på tonårslivets frestelser, eller har svårt att hantera sig själv i förhållande till samhällets ideal, så faller det sig naturligt att fortsätta prata om dessa frågor men nu inte längre hypotetiskt. Skoja och skämta om det blir pinsamt, men tveka inte att få fram ditt budskap. Syftet är att din tonåring ska vara väl upplyst och ha kunskaper om tonårslivets frestelser och de faror som lurar, den dag hen väljer att själv prova på dem eller blir utsatt för tonårslivets påtryckningar.

”Skoja på allvar”, kallar jag det när man ytligt sett, skojar om att de flesta tonåringar brukar vilja prova alkohol, vara nyfikna på sex, och kanske göra en hel del dumma ogenomtänkta saker. Retas lite för att ta udden av det allvarliga ämnet. 

Säg ”det kommer du säkert också att göra en dag, och när och om det händer så vill vi att du ber oss om hjälp om det behövs. Vi vet att nästan alla tonåringar faller för tonårsfrestelser någon gång och vi vet att det kan bli tokigt ibland, men vi hoppas att du är försiktig och tänker på vad vi sagt. Vi blir inte arga utan hjälper dig så att du själv kan reda ut dina problem om du råkar i trubbel”.

 

Med detta sagt, många många gånger på olika sätt, så vet din tonåring att din kärlek är villkorslös, vilket ger hen en känsla av att vara älskad, både i goda tider och tuffa tider, med sina fel och brister och även när hen gör tvärt emot vad du sagt!

Detta är grunden för en sund självkänsla! 

”Mina föräldrar älskar mig fast jag är så jävla knäpp och inte gör som de säger. Det är ju otroligt och måste betyda att jag är en värdefull och bra människa trots allt”.

Att älska kravlöst och villkorslöst betyder att du inte ställer några krav eller villkor för din kärlek, ditt barn eller tonåring behöver inte vara på ett visst sätt eller klara en viss sak för att förtjäna din kärlek. OK!

Det betyder inte att du inte ska ställa krav och sätta gränser i ert förhållande och i ert familjeliv. Att låta sitt barn eller sin tonåring ta adekvat ansvar för sig själv, förhandla med hen, sätta gränser för hens beteende och låta hen ta konsekvenser av sitt handlande, det tillhör fortfarande ditt jobb som förälder.

 

Om detta nu ska bli trovärdigt så måste vi även vara sanna mot oss själva, vi måste sätta kärleksfulla gränser för våra nära och kära i familjen och kräva att själva bli tagna på allvar. Vi behöver visa att även vi vill vara värdefulla i deras liv. ”Du är viktig för mig, och jag vill vara viktig för dig”. Förenklat betyder det att du måste vara en förebild för ditt barn eller tonåring i detta. Du måste jobba med din egen självkänsla om du har behov av det, innan du kan hjälpa ditt barn eller tonåring att förbättra sin. Du måste själv förstå hur oerhört viktigt du är i ditt barns liv, och kom ihåg att du är lika viktig nu i tonåren som du var när ditt barn var litet. Vi är bara viktiga på ett annat sätt nu!

 

För mig personligen, som inte fick en sund självkänsla med mig ut i livet, så har det inneburit en hårt och ibland svårt arbete att skaffa mig det. Idag har jag en ok självkänsla, tack vare min man och mina barn som sakta men säkert lärt mig att jag är älskansvärd även med mina fel och brister, precis på samma sätt som jag älskar dem med deras fel och brister.

Vi är perfekta som vi är! Våra barn och tonåringar är perfekta som de är!

Men de behöver fortfarande vår hjälp och vårt stöd för att utvecklas på allra bästa möjliga sätt! Speciellt när det blåser kallt, när det händer jobbiga saker, när våra tonåringar får problem, det är DÅ vi har en möjlighet att visa vad villkorslös kärlek betyder. Då finns vi där bredvid dem, vi stöttar dem och talar om för dem hur mycket vi älskar dem, samtidigt som vi låter dem ta konsekvenserna av sitt handlande och reda ut sina problem själv.

Då lär de sig något väldigt viktigt inför sitt framtida liv!

Nämligen att hur fel och tokigt saker än kan gå, så går det att gottgöra och reda ut de flesta problem om man bara har människor omkring sig som älskar en precis som man är!